Ärftlig bukspottkörtelcancer

iCellate förklarar

Hur vanligt är bukspottkörtelcancer?1

Bukspottkörtelcancer står för drygt två procent av all nydiagnostiserad cancer och antalet registrerade fall har ökat under de senaste 20 åren. Risken att drabbas av bukspottkörtelcancer i den allmänna populationen är 0,8 procent.

På grund av att cancerformen ger få symptom i tidigt skede är den svår att upptäcka innan den hunnit sprida sig utanför bukspottkörteln. Hos närmare 75 – 85 procent har cancern hunnit sprida sig redan vid diagnos. Sjukdomen har i de flesta fall ett snabbt förlopp och femårsöverlevnaden ligger endast på cirka 6 procent.  

Vad orsakar bukspottkörtelcancer?1

Omkring 90 till 95 procent av all bukspottkörtelcancer orsakas på grund av att arvsmassan (DNA) skadas, vilket både kan ske när celler kopierar sitt DNA i samband med att de delar sig men även på grund av att olika miljöfaktorer, som cigarrettrökning, kan skada vårt DNA. Detta är något som sker hela tiden under livet men oftast så repareras dessa skador. Med stigande ålder ökar dock sannolikheten för att en individ har samlat på sig tillräckligt många skador för att en cell ska omvandlas till en cancercell. Därför är ålder den största riskfaktorn för att utveckla cancer. 

Resterande 5 till 10 procent förklaras av ärftliga faktorer. Ärftliga faktorer kan ha alltifrån en liten påverkan till en mycket stor påverkan på risken att utveckla cancer. Men vad som är gemensamt för dem är att personer som har en medfödd risk snabbare når den nivå av DNA-skador där en cell omvandlas till en cancercell. Det beror på att de medfödda genetiska faktorerna oftast finns i gener som kodar för proteiner som har som uppgift att laga DNA och skydda celler från att omvandlas till cancerceller. När dessa proteiner inte fungerar som de ska ökar sannolikheten för skador i DNA och därmed cancer.

Genetiska faktorer som orsakar ärftligt förhöjd risk för bukspottkörtelcancer1

I en familj där det finns flera fall av bukspottkörtelcancer kan man misstänka att ärftliga faktorer har orsakat cancern. Även i familjer där det finns både fall av bukspottkörtelcancer och malignt melanom kan cancern ha en ärftlig förklaring.

Följande kriterier används inom sjukvården för att identifiera familjer där genetiska faktorer kan vara orsaken:

  1. Familj där två sinsemellan förstagradssläktingar*, alternativt tre släktingar i samma släktgren, har diagnostiserats med bukspottkörtelcancer.

  2. Familj där en person har diagnostiserats med bukspottkörtelcancer och där två eller fler i samma släktgren har diagnostiserats med malignt melanom.

De familjer som uppfyller det första kriteriet ovan (1) anses ha familjär bukspottkörtelcancer. Till skillnad från de flesta andra familjära cancerformerna har man ännu inte identifierat den eller de gener som bidrar till den kraftigt ökade risken för bukspottkörtelcancer i dessa familjer. Detta innebär att man istället oftast behöver bedöma risken för bukspottkörtelcancer utifrån hur många i familjen som insjuknat. Om en frisk person har två förstagradssläktingar* med bukspottkörtelcancer har hen en livstidsrisk för samma cancerform på 3 - 5 procent. En frisk person med tre förstagradssläktingar* med bukspottkörtelcancer har en livstidsrisk att insjukna som är 14 – 25 procent. Insjuknande under 40 års ålder ser ut att öka risken.

Det finns dock ett antal gener som är kopplade familjär bukspottkörtelcancer och som bidrar till en viss ökad risk för bukspottkörtelcancer hos bärare med en familjehistoria av bukspottkörtelcancer. Dessa gener inkluderar BRCA2, ATM och PALB2 (som även är kopplade till ärftlig bröst- och äggstockscancer) samt MLH1, MSH2, MSH6, PMS2 och EPCAM (som även är kopplade till Lynch syndrom).

De familjer som uppfyller det andra kriteriet ovan (2) anses ha familjärt melanom. Hos ungefär tio procent av dessa familjer kan man hitta en bakomliggande sjukdomsorsakande variant i CDKN2A-genen. Individer som bär på en sjukdomsorsakande variant i CDKN2A varianten har utöver melanom även en hög risk för bukspottkörtelcancer samt en betydande riskökning för lungcancer, cancer i struphuvud, munhåla/svalg, matstrupe och magsäck.

Utöver dessa finns det andra syndrom som innebär en ökad risk för bukspottkörtelcancer, bland annat ärftlig pankreatit och Peutz-Jeghers syndrom (som orsakas av sjukdomsorsakande varianter i STK11-genen).

Åtgärder för att minska risken för cancer hos personer med familjär bukspottkörtelcancer

Friska personer med en livstidsrisk som överstiger 15 procent, det vill säga någon som har tre förstagradssläktingar* med bukspottkörtelcancer, bör inkluderas i kontrollprogram för bukspottkörtelcancer. Kontrollprogram kan även övervägas hos personer som har tre nära släktingar med bukspottkörtelcancer, varav en är förstagradssläkting* till individen och de övriga är förstagradssläktingar med varandra (som exempelvis pappa, faster och farfar). Det kan även vara relevant med kontrollprogram hos personer som har två̊ förstagradssläktingar med bukspottkörtelcancer, varav den ena insjuknade före 40 års ålder.

Kontrollprogram påbörjas vid omkring 50 års ålder eller tidigare om det finns individer i familjen som insjuknat i ung ålder. Årliga undersökningar med magnetkamera och endoskopisk ultraljudsundersökning är de vanligaste screeningmetoderna. Alla med en ökad risk för bukspottkörtelcancer bör även informeras om att rökning ytterligare ökar risken och kan ge en tidigare debut av sjukdomen.

För de familjer vars familjära bukspottkörtelcancer förklaras av en sjukdomsorsakande variant kopplad till ärftlig bröst- och äggstockscancer eller Lynch syndrom finns specifika kontrollprogram för friska individer för respektive syndrom.

Åtgärder för att minska risken för cancer hos friska bärare av en sjukdomsorsakande variant i CDKN2A

Individer med en sjukdomsorsakande variant i CDKN2A rekommenderas bland annat följande årliga kontroller för bukspottkörtelcancer från cirka 40 års ålder. Mer information om konsekvenserna av en sjukdomsorsakande variant i CDKN2A hittar du här.

Om du beställer genetisk testning med GeneMate® kommer vårt kliniska team göra en bedömning gällande om du har en ökad risk för bukspottkörtelcancer, eller relaterad cancer, även vid ett negativt resultat (det vill säga när ingen sjukdomsorsakande variant identifieras i ditt prov). Därför är det viktigt att du fyller i din familjehistoria för cancer när du beställer testet. Vi hjälper också till med att upprätta en kontakt med sjukvården i det fall vi bedömer att kontrollprogram är motiverat.

*Förstagradssläktingar: Biologiska föräldrar, syskon eller barn till indexpersonen

GeneMate® testar för sjukdomsorsakande varianter i följande gener kopplade till ärftlighet för bukspottkörtelcancer: BRCA2, ATM, PALB2, CDKN2A, STK11, MLH1, MSH2, MSH6, PMS2 och EPCAM, Den fullständiga genpanelen hittar du på genemate.se.

 

BESTÄLL

 

Anna Hellquist, Genetisk vägledare på iCellate Medical AB samt Medicine Doktor i Cell- och Molekylärbiologi

 

Referenser

  1. Nationellt vårdprogram bukspottkörtelcancer – RCC kunskapsbanken. kunskapsbanken.cancercentrum.se/diagnoser/bukspottkortelcancer/vardprogram/. Published 2021-03-11, Accessed 2021-03-26.